Händelsen i Stockholm den 7 april var fruktansvärd. Jag hade ganska nyligen kommit hem från jobbet, jag satte mig vid datorn och såg plötsligt hur folk började anmäla sig som att de var i säkerhet via Facebook. Vad är det som händer? Någon delade en länk till Aftonbladets livesändning. Det är allvar, på riktigt. Det händer något här i Sverige. Jag går in och kollar vilka som är i säkerhet och ringer min vän för att se om hon är okej. Jag får meddelande från min gamla handledare i USA och hon ber till gud att jag och min familj mår bra. Visst, vi mår bra, vi bor inte där och ingen av oss befann oss i huvudstaden, men våra vänner och bekanta fanns där. På kvällen skulle jag iväg på after work med mina arbetskollegor och jag blev osäker om jag skulle gå eller inte. Jag gick till slut i alla fall, verkligheten liksom rullar på ändå. Så sjukt egentligen.
På lördagmorgonen insåg jag vad det var som hade hänt. Jag såg ett klipp på hur lastbilen körde förbi en affär, det gick riktigt snabbt. Jag ryser och inser att det var på riktigt, det hade verkligen hänt. Jag är verkligen tacksam över att mina nära och kära mår bra men jag lider verkligen med de drabbade och deras familjer. Ingen ska någonsin behöva vara med om något sådant.
Man inser verkligen hur skört livet är, tag hand om varandra och uppskatta de människor som finns i era liv ♥
