Jag är så galet trött på så mycket just nu, jag orkar verkligen inte! Jag vill bara stänga in mig, sura och sedan gå ut och njuta när allt som har med skolan äntligen är över. Visst, man får höra "Men, Amanda, du klarar ju allt, oroa dig inte". Jag kanske inte vill ha den stämpeln på mig? Att jag klarar ALLT. För jag kanske inte gör det? Jag är bara människa, eller hur? Klart jag anpassar mig och försöker vara den som "klarar allt". Men nej, jag stampar foten i marken, jag klarar inte allt! Även om jag vill det. Men, för mig eller er, har ni tänkt på det?
Det var himla skönt att göra sista muntliga examinationen i denna fruktansvärda mattekurs och veta att den är godkänd, men sista tentan är om en vecka och jag vill bara skrika. Allt runtom mig är tufft och jag vet inte om jag orkar gå på sektionsmötet ikväll! Jag kommer inte göra någon nytta där ändå. Usch. Näe, jag får rycka upp mig men vet ni vad, jag vill inte bara rycka upp mig sådär, NEJ. Jag vill göra ingenting, för min egen skull.
Det var himla skönt att göra sista muntliga examinationen i denna fruktansvärda mattekurs och veta att den är godkänd, men sista tentan är om en vecka och jag vill bara skrika. Allt runtom mig är tufft och jag vet inte om jag orkar gå på sektionsmötet ikväll! Jag kommer inte göra någon nytta där ändå. Usch. Näe, jag får rycka upp mig men vet ni vad, jag vill inte bara rycka upp mig sådär, NEJ. Jag vill göra ingenting, för min egen skull.